På natten blir allt mycket klarare, det är då man inser saker. Jag har insett att jag vill ha en förändring. Som JAG måste skapa, för jag trivs inte med mitt liv just nu. Jag passar inte in någonstans. Men det gör ingenting för jag behöver inte passa in heller, det enda jag behöver göra är att acceptera detta faktum. Jag passar inte in, men det gör ingenting.

Så. Nu har jag ventilerat. Helgen har varit så bra som den bara kan bli. Startade med en åtta timmars bussresa till Kramfors, mötte fina Felicia och käkade pizza, godis, chips och dipp, glass och läsk och pratade och rökte långt in på natten. Hur bra som helst. Åkte till ett internat och hängde med Felicias kompisar och passade på att tatuera mig litegrann också. Är vädligt glad över detta och lite stolt måste jag säga - och detta rör acceptans också.

Jag hade bestämt mig för att jag gillar smärtan och tycker att det är skönt att tatueras - och jag satt och rörde seriöst inte en min under hela tiden. Tittade typ fascinerat på nålen och ställde hundra frågor. Nu börjar den läka men det stör mig att det finns en skorpa, vill bara pilla men jag gör det inte.

Vi hann med lite bowling också, och jag handlade en foundation och vi gjorde nagelmanikyr med gele. Tittade på den otroliga vandringen och mös.

Hemresan var dock mindre kul. Världens tyngsta väska och en fascist till bussis som tvingade mig att lämna ifrån mig mitt bagage = min dator- och mobilladdare. Jag fick rensa all mat som jag ville ha med mig innan påstigning. Fick ett bra säte men kunde inte somna och hade världens nackspärr halva resan, rresterande endast smärtsam nackspärr. I och med ifrånlämnandet av det viktigaste i bagaget kunde jag bara ägna mig åt två saker:
Att lyssna på urdålig musik
Att läsa

Problem problem problem. Jag kunde inte göra båda samtidigt då boken var för kort och mobilbatteriet för dåligt. Klockan tolv hade jag läst ut min bok (startade åtta) och hade egentligen framförhållning och hade köpt en till bok på ditresan men lagt den i min skräppåsa och råkat slänga den... Klockan ett hade jag lyssnat klart på all musik. Klockan kvart över ett var jag typ festsminkad. Klockan halv två var jag förbannad. Från strax innan Uppsala till Stockholm var jag så arg så jag kokade på precis allting.

Men nu är jag glad. När jag började skriva var jag irriterad, men nu är jag glad och lite lugn. Skönt

Jag sitter och äter upp mitt godis som jag ska ha på resan imorn. Rikard ligger och inte snarkar, men andas ashögt bredvid mig. Jag blir lite irriterad men man kan ju inte säga åt honom att han ska sluta andas. Eller?

I tisdags hade jag och Rikard varit ihop i fyra år. Det är över 1000 dagar, typ 1400 nånting! Ganska knäppt. Men bra.

Nu har jag påsklov också, det är ju jätteskönt. Startar morgondagen med en åtta timmars bussresa, Kramfors here I come! Jag vet inte ens var Kramfors ligger, fast jag var jättebra på att landskap och städer i trean! Låter dock som att jag vet vart det ligger när jag berättar för folk. "Det ligger vid Sollefte" (är noga med att utala det som norrissarna, man tar ju seden dit man kommer nivet) "Aa, alltså typ 10 mil över Sundsvall." Säger jag sen. Jag har ingen aning om var varken Sundsvall eller Sollefte ligger egentligen, men det gör ju ingenting.

Jag har i alla fall packat allt jag borde behöva, minus mobilladdare och tandborste, ska göra det snart.

Och idag har jag också tränat! Som jag har längtat, men nu tränade jag med min syster. Jag trodde typ att det var aerobics lätt som vi gick på förut men hon har bytt till medel jympa. Jympa var anledningen till att jag slutade vara med på idrotten i skolan. Jag avskyr när man springer runt i en ring och gör solhälsningar typ. Men det gick fan asbra och det var lite roligt. Lite roligt. Fast ett tag tänkte jag att jag skulle få en hjärtattack och var på väg att gå från lokalen. Men då blev det paus så jag drack lite vatten. Det var gott.

Jag borde duscha också med tanke på att jag blev svettig men jag är trött. Ska tvinga Rikard att ligga i min armhåla, tjing!

Nu har jag ändrat åsikt radikalt igen. Det blir tro det elller ej, svarta bänskivor till ett vitt kök. Men det blir på mitt sätt, och det är skönt. Jag har tittat ut typ allting jag vill ha nu, och det går framåt.

Igår fyllde Anna 25 och då vart det spejsat med billigt vin, goda pajer och charterresa. Sen kom jag hem helskinnad men fick vänta på tågen i 40 minuter för dom timar inte alls varandra och sen kom Rikard och mötte mig vid stationen vilket var skönt för jag är lite mörkrädd.

Och idag har jag träffat en kär vän och nu ska jag titta på Big brother och hoppas att Patrik åker ut för han är så ful med sin Jay Leno haka och sin dumma dialekt.

Ps. Jag hejar ismyg på Rodney.

Nu har jag vänt på mitt dygn, va roligt. Jag som hade en sjukt bra dygnsrytm. Blir lite irriterad på mig själv. Såg att jag inte hade bloggat sen innan jag var i London senast, helt knäppt ju. London var i alla fall hur bra som helst. Och egentligen har mitt liv bara fortsatt rakt uppåt efter detta. Men jag behöver bara distans, det är allt.

Kan väl säga att jag hoppas på mitt sommarjobb, jag ska strax ut på praktik igen, min pojkvän och jag har varit ihop i fyra år snart, jag ska till Barcelona om mindre än en månad, efter det blir det Paris och efter det blir det en solsemester, och sen ska jag titta inredning och sen ska jag flytta?

Nej, jag ska inte flytta på det sättet. Men jag och Rikard ska flytta till ett annat "rum" kan man säga. 22 kvadrat med dusch och kök, fast fortfarande inte flytta flytta. Bara byta rum typ. Men för mig blir det flytta flytta för jag tar mitt pick och pack från mitt blommiga, fuskbyggda (haha), kalla rum. Fast jag flyttar inte heller på riktigt, jag känner bara att jag behöver ha alla mina kläder på ett ställe och inte på tre olika.

Idag har vi kollat på inredning, och jag måste självklart bråka. Det är som att jag inte kan fungera utan att bråka. Men jag blir så frustrerad så att jag vill gråta för jag VILL inte ha svarta bänkskivor i vårat minimala kök på 22 kvadrat. VARFÖR ser inte Rikard att svart är asfult? Inte asfult men det passar inte alls in i mitt shabby chickigga, franska lantliga hem. Jag introducerar kanske en svart lampa istället men då ska han ha VITA köksluckor och en svart bänkskiva och en svart garderob och ett svart vardagsrumsbord. Jag visar honom varma, ljusa, stilrena hem och han påstår att det ser ut som sjukhus.

Man ba okej ursäkta mig men när var senaste gången du bodde på ett sjukhus för jag tror inte dom beställer hem sina lampor från belysningsdesign.se.

Han var i och för sig jättegullig för han hade kollat upp en lampa (ahha jag skrattar lite inombords men han var jättesöt!) som var billig, ikea såklart, nivet en sån där i typ papp som är asful, men jag kunde inte säga nåt för jag var redan i chock pga allt det svarta, men i alla fall, den här lampan kunde man stoppa i färgade lampor i, och det var ju bra ifall jag ville ha nån speciell färg. Man kan ju bara spreja vanliga lampor, sa han.

Och jag ville bara säga, jag skulle vilja ha en vanlig färg tack, men det kunde jag inte för han var så stolt över den där lampan. Det var den fulaste jag har sett. Och vill jag ha en speciell färg i mitt rum så tapetserar jag det i en fin färg tack. Men jag var tyst och han vet fortfarande inte att jag avskyr äckliga färg-glödlampor men jag kanske måste upplysa honom om det ifall han försöker överraska mig.

Sen brusade jag upp över allt det svarta för han vägrade ändra åsikt till min och till slut blev jag så arg så jag sa håll käften och då blev han sur och nu sover han och jag är vaken men vi är vänner.

Och nu ska jag krypa ned bredvid honom och kramas lite fast han kommer slåss och sparkas, haha, för det gör han varje natt. Men det gör ingenting bara lite om jag är trött men just nu är jag mest frustrerad över det svarta och då får han sparka litegrann om han vill. I ett vitt rum helst med franska lantliga inslag.