there's nothing left for you to fear

Jag sitter och äter upp mitt godis som jag ska ha på resan imorn. Rikard ligger och inte snarkar, men andas ashögt bredvid mig. Jag blir lite irriterad men man kan ju inte säga åt honom att han ska sluta andas. Eller?

I tisdags hade jag och Rikard varit ihop i fyra år. Det är över 1000 dagar, typ 1400 nånting! Ganska knäppt. Men bra.

Nu har jag påsklov också, det är ju jätteskönt. Startar morgondagen med en åtta timmars bussresa, Kramfors here I come! Jag vet inte ens var Kramfors ligger, fast jag var jättebra på att landskap och städer i trean! Låter dock som att jag vet vart det ligger när jag berättar för folk. "Det ligger vid Sollefte" (är noga med att utala det som norrissarna, man tar ju seden dit man kommer nivet) "Aa, alltså typ 10 mil över Sundsvall." Säger jag sen. Jag har ingen aning om var varken Sundsvall eller Sollefte ligger egentligen, men det gör ju ingenting.

Jag har i alla fall packat allt jag borde behöva, minus mobilladdare och tandborste, ska göra det snart.

Och idag har jag också tränat! Som jag har längtat, men nu tränade jag med min syster. Jag trodde typ att det var aerobics lätt som vi gick på förut men hon har bytt till medel jympa. Jympa var anledningen till att jag slutade vara med på idrotten i skolan. Jag avskyr när man springer runt i en ring och gör solhälsningar typ. Men det gick fan asbra och det var lite roligt. Lite roligt. Fast ett tag tänkte jag att jag skulle få en hjärtattack och var på väg att gå från lokalen. Men då blev det paus så jag drack lite vatten. Det var gott.

Jag borde duscha också med tanke på att jag blev svettig men jag är trött. Ska tvinga Rikard att ligga i min armhåla, tjing!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0