På natten blir allt mycket klarare, det är då man inser saker. Jag har insett att jag vill ha en förändring. Som JAG måste skapa, för jag trivs inte med mitt liv just nu. Jag passar inte in någonstans. Men det gör ingenting för jag behöver inte passa in heller, det enda jag behöver göra är att acceptera detta faktum. Jag passar inte in, men det gör ingenting.

Så. Nu har jag ventilerat. Helgen har varit så bra som den bara kan bli. Startade med en åtta timmars bussresa till Kramfors, mötte fina Felicia och käkade pizza, godis, chips och dipp, glass och läsk och pratade och rökte långt in på natten. Hur bra som helst. Åkte till ett internat och hängde med Felicias kompisar och passade på att tatuera mig litegrann också. Är vädligt glad över detta och lite stolt måste jag säga - och detta rör acceptans också.

Jag hade bestämt mig för att jag gillar smärtan och tycker att det är skönt att tatueras - och jag satt och rörde seriöst inte en min under hela tiden. Tittade typ fascinerat på nålen och ställde hundra frågor. Nu börjar den läka men det stör mig att det finns en skorpa, vill bara pilla men jag gör det inte.

Vi hann med lite bowling också, och jag handlade en foundation och vi gjorde nagelmanikyr med gele. Tittade på den otroliga vandringen och mös.

Hemresan var dock mindre kul. Världens tyngsta väska och en fascist till bussis som tvingade mig att lämna ifrån mig mitt bagage = min dator- och mobilladdare. Jag fick rensa all mat som jag ville ha med mig innan påstigning. Fick ett bra säte men kunde inte somna och hade världens nackspärr halva resan, rresterande endast smärtsam nackspärr. I och med ifrånlämnandet av det viktigaste i bagaget kunde jag bara ägna mig åt två saker:
Att lyssna på urdålig musik
Att läsa

Problem problem problem. Jag kunde inte göra båda samtidigt då boken var för kort och mobilbatteriet för dåligt. Klockan tolv hade jag läst ut min bok (startade åtta) och hade egentligen framförhållning och hade köpt en till bok på ditresan men lagt den i min skräppåsa och råkat slänga den... Klockan ett hade jag lyssnat klart på all musik. Klockan kvart över ett var jag typ festsminkad. Klockan halv två var jag förbannad. Från strax innan Uppsala till Stockholm var jag så arg så jag kokade på precis allting.

Men nu är jag glad. När jag började skriva var jag irriterad, men nu är jag glad och lite lugn. Skönt