har förälskad mig lite smått i dig

En ovanlig dag i mitt liv (igår):
Jag vaknar vid tolv av att jag tvingar mig själv upp. Åker till universitetet vid två men får strikta regler av Rikard som säger att jag måste vara vid Gullmarsplan klockan fyra. Hinner inte lämna in min hemtena pga förvirring (VAR i HELVETE ligger barn och ungdomsvetenskapliga institutionen? När jag gick vilse sist var jag tydligen vid Psykologiska?!), men skickar med den till Sofia.

Stressar till Gullmarsplan, kommer för tidigt. Köper en gäng snygga blommor och en pralinförpacking (rosa) som det står "tycker om dig" på. Känner mig väldigt romantisk (om jag vore kille och skulle ge det till en tjej). Får mess om att jag ska till Globen istället. Vid det här laget har jag redan listat ut vart vi ska, men håller minen (jag listade ut det i samma stund Rikard sa Gullmarsplan).

Går till Globen i tio minus med blompaketet i höger hand och ciggen i vänster. Efter en stund förfrusning byter jag. Möter Rikard, han blir lagom glad över blommorna. Vi hänger i Globen centrum ett tag. Går sen vidare till Globen skywiev som Rikard överraskade mig med. Vi och fjorton andra turister åker upp och tittar på Stockholm från ovan. Vi åker ner igen och vidare till årsta för lite häng.

Fortsätter sen till Underbara Bar för middag. Jag och Rikard är sugna på exakt samma sak: Vitlöksbröd till förrätt, fläskytterfilé med potatisgratäng och bea istället för kantarellsås. Vi äter, det är så gott att jag äter lika mycket som Rikard (!) och hamnar i matkoma. Går ut för en cigg och Rikard följer med. Går in igen och dricker drinkar och kollar på Kodjo Akolor och Shan Atci. Bra stand-up tycker vi.

Jag var så bitter och förväntade mig ingenting i alla blablabla dag och så fick man detta. Plus rosor och glass på riktiga alla blablabla dag. Behöver jag ens säga att Rikard tjatade om hur mycket han älskade mig hela kvällen? Att han var så lycklig, eller hur han stannade upp ibland och bara tittade lyckligt på mig.
Jag, som är lite klumpig i fina stunder, kände mig generad varje gång och tittade bort nästan. Fast jag kände mig som världens lyckligaste tjej. För det är jag. Jag har allt i världen - så länge jag har honom.
Nu spyr jag av allt sockersött jag skrivit. Så hejdå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0