Nu kan jag inte sluta titta inredning, från porslin till tapet. Stackars Rikard som bara får nöja sig med allt. Nej, jag skojade bara, vi kompromissar så gott det går, men oftast så ryker vi ihop. Nu är mitt stora orosmoment döskallen.

Rikard har haft en döskalle i sitt rum sen dag1 vi blev ihop, troligtvis mycket längre än så. Döskallen är inte bara cool, det är dessutom en spargris. Rikard har dekorerat döskallen med två lila stenar där den en gång har suttit ögon på döskallen. Visserligen är döskallen gjord av gips men ni fattar poängen - döskallen är så jävla ful så jag dör.

Nu när VI flyttar behöver inte jag stå ut med någon döskalle, tidigare har jag ju gjort det i och med att det har varít hans rum. Men nu ska den ut, punkt slut.

Synd bara att jag och Rikard har storbråk om den förbannade gipsdöskallen med dekorerade ögonhålor. Aah, jag dör den kommer inte in i vårt hem. Men han tycker att den kompleterar den annars tjejiga inredningen, som inte är speciellt tjejig utan bara lantlig. Han får ju välja helt fritt vid tvn, trots att jag helst skulle vilja ha tv-bänk har han valt en arm tvn ska hänga på. Jag klagar inte.

Men döskallen kommer inte in i mitt hem om det så är det sista jag gör. Tur att Rikard inte läser min blogg för då hade vi bråkat lite till ikväll. Nu kan vi lugnt mysa när han kommer hem utan att han vet att jag smider planer.

Jag kanske ska tappa den nästa gång jag städar rummet?